Bengtelin lät gården stå för fäfot. Han sade att det skulle ordna sig. Han skulle börja tillverka fantastiska fyrverkerier och sälja dem på torget utanför Willys.
Han sade att Ödesgunillan – han menade Ödesgudinnan – log mot honom och var honom nådig. Han sade att hon skulle ge honom lycka i många långa månader.
”Isåfall”, sade hans far, ”måste vi skjuta henne och slakta henne, och sedan äta upp henne eftersom vi kommer att få ont om mat, bäste son, om du fortsätter att lata dig på detta sätt.”
Ty de talar på detta sätt på lantbruken utanför Märsta. I alla fall gjorde de det på den tiden.
Och fadern grät. Han grät 27 liter tårar. Sedan tittade han upp på sin son, torkade sig i ögonen och grät 14 liter till.
Det kan synas lätt komiskt för den som inte var närvarande, men tro mig, det var allt annat än komiskt. Det här är en tragedi, inte en fars.
****
Andra bloggar om: Stockholm, förort, humor, satir, Märsta
****
Intressant.se
0 kommentarer