Sitt
Mobiltelefonen ringde och jag hörde någon som svarade. Jag hörde ett flåsande, sedan någon som sa ”stopp!”. Därefter var det tyst ett tag och sedan började flåsandet igen.
– Hallå? testade jag.
Ett ”Satans också” hördes i luren, och jag kände igen rösten. Den tillhörde Peo.
Efter det att ungarna flyttat hemifrån hade Peo skaffat hund. Hans hustru hade först sagt ifrån, men efter att ha sett valpen på kenneln tinade även hon upp. Så under förutsättning att han tog hand om promenader och uppfostran kunde hon tänka sig att släppa in en hund i huset. Hustrun hade tyckt att valpen skulle heta Totte av någon anledning, men Peo vägrade. Om det skulle bli den vakthund han tänkt sig för framtiden måste han ha ett avskräckande namn. Trots hustruns spefulla fnitter hade han framhärdat i att valpen skulle heta Killer, och så fick det bli.